det växlar fort..

humöret.
Igår var det lite partykänsla inför 50 årskalaset. Man tänkte inte på allt det tråkiga utan musik som spelades hemma för att komma igång var:


medan det idag spelats musik som:


Vet inte varför men idag har allt tråkigt kommit över mig i omgångar och att barnen tar sönder glas, inte äter mat och bara bråkar med mig och varandra gör ju inte saken bättre.. Ni vet när man till slut kommer till en gräns för vad man orkar och stänger in sig på toaletten i tron om att få sitta ifred men inte ens det går.. "Mamma, jag måste kissa!", "Mamma, vet du vad Fanny gör?", "Mamma, Felicia puttar!"..suck.. Jag VET att det inte är deras fel att jag mår som jag gör och jag VET att de inte kan göra något men jag kan INTE hjälpa hur jag känner. Sen vet jag också att det är många andra som har/är i samma situation som jag är men det hjälper inte mig personligen.. suck igen.. känner mig så tråkig vissa dagar och sedan går humöret uppåt och man kan nästan fnysa åt sin självömkan dagen innan..Så är väl livet -det går upp och det går ner..Idag får det nog bli tidig läggdags för barnen -blev sent igår och även om vi vaknade till ordentligt strax efter 9 idag så har de inte sovit ordentligt. Imorgon lämnar jag Felicia i skolan, hon ska ha sin första utedag med fika. Efter det lämnar jag Fanny hos Morgan och ska sedan försöka skriva ut alla papper jag behöver inför morgondagens möte om ekonomiskt bistånd.. Teddys skrivare och jag började bråka igår och har tydligen inte blivit vänner ännu..hmm.. Ska efter utskrivna papper åka bussen till mamma och äta lite mat sedan gå till stan och titta lite. Kostar ju inget att titta!


Jag vet att det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen men har haft mycket att göra hela veckan..blir nog bättre nästa vecka eftersom barnen då ska vara hos Morgan och man har mer tid vid datorn..


GRRRRR

Upptäckte att det blivit något fel så ALLA mina bilder som låg inlagda på min sida på blogg.se har försvunnit vilket också gjort att de försvunnit från mina inlägg..suck.. se om jag orkar fixa det nu ikväll..

Idol

ska det handla om idag. Men inte programmet idol utan om de man har haft som förebilder eller sett upp till av olika anledningar. Jag kom att tänka på det igår när jag skulle lägga mig och hörde Carl Lewis låt i huvudet hela tiden.
Jag kan inte komma på varför ,men det var något med honom som gjorde att jag blev intresserad av friidrott (att titta på inte utöva!). Han verkade så snäll kom jag ihåg att jag tänkte. Men sedan blir det konstigt att förklara två av mina andra idoler inom sportvärlden: Mike Tyson och Armando Diego Maradona..Kan ju inte varit för att de verkade snälla. Men de var alla tre helt överlägsna inom sina sporter och det var väl det kanske. Annars har man ju mest haft artister som idoler. För mig började det 1990 med New Kids On The Block. Jag var såå förälskad i Jordan Knight och jag levde bara för dem. Haha.. Rummet var tapetserat med planscher från OKEJ och Frida, från tak till golv utan att man såg väggen bakom. Kommer t.o.m. ihåg att jag i 5:e klassen skrev ett brev på engelska till Jordan men fick inget svar. Som jag väntade och längtade! I samma veva som jag skrev brevet skulle de ha en konsert i Stockholm och det var många från Rosenfeldtskolan som skulle dit. Jag frågade mamma men fick inte. FYYY vad jag var arg på henne, tyckte hon förstörde hela mitt liv. Nu, så här 18 år senare och själv mamma, kan jag mycket väl förstå henne varför hennes 11 åring inte kunde åka till Stockholm. Men det var då och det är nu. Här kommer en video med en av deras (som jag tyckte då) bästa låtar. Jag fick LP:n med denna låten på min 12 årsdag -kan inte komma ihåg hur många gånger den spelades den dagen på min skivspelare men det var MÅNGA!


Nu har "kidsen" vuxit upp och förra året släppte de en ny skiva som faktiskt var ok, kan vara så för mig eftersom jag är ett gammalt fan. När man ser bilder på dem från då och nu förstår man att tiden har gått och vi är alla nu lite äldre. Suck. 30-årskris snart tror jag.


Omkring 1993 kom Take That och jag övergav det splittrade bandet NKOTB för dem. Jag och en kompis åkte till Stockholm för att i april 1994 se deras konsert och det var mycket häftigt.

Inom filmvärlden har jag nog inga direkta idoler men någon man respekterar och beundrar är ju Johnny Depp som trots sina enorma framgångar under så många år verkar ha levt ett "normalt" liv med sin fru och deras barn. Han ger till välgörenhet och vill inte bara springa på röda mattor eller göra filmer han inte kan stå tillsvars för inför sina barn.
Jag kommer ihåg när man först såg honom, på TV3:


(Blir ett långt inlägg idag med men min blogg och jag bestämmer)

Om jag nu ska tänka lite djupt så kan man börja fundera på varför jag bara haft manliga idoler/förebilder. Har jag sökt fadersgestalter i mitt liv?..Nääee..har nog bara blivit så. I det verkliga livet vet jag inte vilka jag har sett upp till. Jag skulle kunna säga min gamla dagmamma som än idag har en plats i mitt hjärta då hon haft en stor del i min uppväxt och uppfostran men också min mamma som var ensamstående mamma till 3 barn i många år och då även min syster som också varit ensamstående mamma. Det är ju en bedrift i sig och jag som nu är ensamstående varannan vecka kan inte tänka mig att inte ha det stödet jag får från barnens pappa. Sånt är ovärderligt och uppskattas! Så en stor blomma till alla ensamstående mammor som kämpar!

Nääee..

Vad trist det blev i dagens röstningsresultat av SYTYCD: Jason åkte ut! Hade gärna gärna sett honom i finalen tillsammans med Brandon. Att Janette åkte ut var inte lika drygt -alla 4 tjejerna är suveräna och jag har ingen favorit som sticker ut bland dem.  Katie Holmes "sång- och dans nummer" vet jag inte ens om man ska kommentera och ge uppmärksamhet..pinsamt..

Har läst lite om friidrotts -VM idag, har verkligen inte haft koll i år. Eller inte på flera år faktiskt.
1988 såg jag sommar -OS från Seoul och efter att ha sett Carl Lewis springa blev jag såld på friidrott. Jag kunde namnet på nästan hela USA:s trupp som medverkade i flera år; främst inom löpning. Det var STORA namn på den tiden, namn som: Leroy Burrell, Dennis Mitchell, Jon Drummond, Mike Marsh, Frankie Fredricks, Michael Johnson, Donovan Bailey och det var kvinnor som: Gail Devers, Marlene Ottey och Marion Jones. Under senare åren, efter att Ato Boldon och Maurice Greene "kommit fram" och världsrekordet sänkts drastiskt från 9,96 till det ofattbara 9,58 på 100m så har jag börjat tappa intresset. Jag tror att det finns så mycket doping inom denna sport att jag inte kan se det som enbart kroppslig prestation längre. När Ben Johnson klantade sig, inte bara en gång, och åkte fast för anabola steroider och när Marion Jones och hennes man Tim Montgomery åkte fast och de fråntas rekord och medaljer -då är det inte lika roligt längre.

Den svenska truppens insats har under åren varierat. Vi hade en period med Sunneborn, Erika Johansson, Bergqvist och så Strand och Holm. Sedan kom det nya generationen med Kallur, Klüft och Olsson men nu? Detta året hade vi väl nästan bara Wissman och "Musse" att förlita oss på och "Musse" kom sist i finalen medan Wissman fått en halsinfektion och inte kan springa i finalen. Trist. Men så kan det gå.

För att muntra upp så ska jag ge er något riktigt pinsamt..haha..Carl Lewis "stora" (och absolut enda) singel hit: Break it up. Check out the nice outfit..haha..


Nu är det sovadags. Klockan är mycket idag igen och jag som skulle lagt mig tidigt. .hmm..Vi hörs imorgon.

So you think you can dance

var ett av de program jag tittade på igår kväll. Det är nya par och Brandon fick dansa med Jeanine vilket jag tycker är bra då deras dansstilar passar ihop. De två tycker jag helt klart passar i finalen, tillsammans med Jason och Kayla. Inte för att de andra är dåliga utan bara inte mina favoriter. Brandon och Jeanine fick dansa ett pop-jazz nummer som jag tycker var riktigt bra, kolla in Brandons styrka och kraft i dansen (dansen börjar 1:03)! Melissa och Ade dansade ett fint nummer koreograferat av Tyce Diorio som berörde ämnet bröstcancer och visst var det fint men jag tror att domarnas känslosamma utbrott mer berodde på att de visste vad dansen skulle handla om mer än själva dansen för SÅÅ rörd blev man ju inte av den.

Ikväll är det 100:de programmet och förutom att Elle Degeneres är gästdomare ska vi får se Katie Holmes dansa (Tom Cruises fru ni vet..kan hon dansa?..hmm..), gamla minnesvärda dansrutiner och favoritstunder ska visas och sedan ska 8 deltagare bli 6..Spännande spännande. Kanal 5 kl 21:55!

Äta bör man annars dör man.

Ett uttryck som alla säkert hört många gånger, visst är det sant också. Men sedan kan man ju prata om vad man bör och inte bör äta. Själv har jag ett väldigt komplicerat förhållande till mat. Jag kan använda mat som belöning/gott man unnar sig vid trevliga tillfällen eller också som tröst/bestraffning när jag mår dåligt. När jag skriver att jag använder det som bestraffning menar jag när jag misslyckats med något och vill på något konstigt sätt trycka ner mig själv typ: "jag är ju redan så tjock så jag kan ju lika gärna äta detta och bli ännu fetare och skylla mig själv!". Normalt? Nej, det har jag inte påstått men var ju därför jag skrev att jag har ett komplicerat förhållande till mat. Kan även erkänna att jag har ett litet sockermissbruk. Nåja, det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan något som jag tänkte på för en stund sedan när jag slötittade på tv:n. Har ni tänkt på hur många olika matprogram det finns och hur de påverkar oss? Det började ju för många år sedan med Mat-Tina som fick säkert halva Sverige att vilja lära sig laga mat. Sedan kom Jaime Oliver och Nigella på tv:n och följdes av Gordon Ramsey, Top Chef, Mat-Niklas, Kock-duellen, Du blir vad du äter, Solens mat, Vad blir det för mat, Leila bakar och Primo Paolo. Jag måste erkänna att jag från början inte klarade av varken Paolo Roberto eller Per Morberg men har nu lärt mig att verkligen gilla de programmen. Visst är Per lite sliskig och visst är Paolo lite låtsasmacho men det är ok -maten ser verkligen god ut!


För visst blir man sugen på att laga mat när man ser hans kök, trädgård och denna superhärliga wok/stekpanna. Lätt avundsjuk!


Och även om jag anser det grekiska köket vara ett av de bästa så kommer det italienska inte långt bakom. När Paolo och hans fastrar bakar tomatbröd eller lagar till en härlig kycklingrätt -då vattnas det i munnen!

Att äta rätt? Vad är det egentligen? Är det att äta det som är bra för kroppen fysiskt eller psykiskt. Förstår ni hur jag menar? Att äta sånt man verkligen vill ha eller sånt som inte är lika gott men nyttigt. Jag tror på att äta lagom och att istället för att hålla på med lätt och light försöka göra av med kalorier. Jag har innan provat nästintill alla dieter som finns och visst fungerar de -tills den dagen man börjar äta vanligt igen. GI är väl den som passar mig bäst då jag gärna kan vara utan kolhydrater i form av pasta, potatis, ris och bröd (mjöl) men just nu har jag försökt komma i harmoni med mig själv och börja må bra inifrån innan jag kämpar med min övervikt. Tror det blir bäst så.


Vi har en "tävling"/utmaning på jobbet som innefattar att man ska gå ett visst antal steg i veckan annars får man böta 20kr. Vi mjukstartade förra veckan med 42 000 steg vilket då blir 6000/dag. Rekommendationen ligger ju på 10 000 -12 000 så det är ju verkligen inget omöjligt att sträva efter. Denna veckan är det 47 500 och det ska väl inte heller vara några problem. Det roliga är att alla verkar så engagerade och kollar sina stegräknare, går promenader på sina raster och uppmuntrar varandra. Skönt med härliga jobbarkompisar som peppar och motiverar varandra!


And on that note, I give you:


skulle behöva sova

eftersom jag jobbar imorgon men somnade i soffan innan och sov i nästan 2h och när jag vaknade till för att stänga av tv:n blev jag jättepigg. Jag märkte att lampan var tänd i hallen och datorn surrade så jag kunde väl inte riktigt slappna av. För att göra hjärnan och ögonen lika trötta som min kropp är så tänkte jag sitta vid datorn en liten stund, eller som Fanny hade sagt: pytte pytte. Har inte lagt in kort på BD på länge så för att göra några veckors uppdatering väldigt kort så lägger jag ut några kort här.

Felicia försöker lyfta korgen med fiskar men den är ganska så tung.


Fanny på kalas.


Fina sommarkvällar


Japp, vi fick napp!


Vi fick 18 st abborrar!


Felicia får träffa E.M.D. i Kalmar. Vilken lycka!


Åkte Polenfärjan fram och tillbaka


Det var sommarvärme och vi solade på däck.


"Sailet" kom och gick. Barnen styrde båt.


Leka i "Teddys park".


Plocka björnbär


Äta björnbär


Lördagsglad på "Sailet"

Vi var på BVC förra veckan och mina barn följer sina kurvor men ligger under medel. Felicia 5:9 år vägde 18,6kg och var 114cm medan Fanny 2:4 var 85,5 cm lång och vägde 11,3kg. Felicia har nu börjat på fritids och börjar förskoleklass den 24:e. VART TAR TIDEN VÄGEN? Det var väl inte så länge sedan man själv var ung och nu går min äldsta dotter i skolan.. För att känna sig som ung på nytt kommer här en välkänd melodi. 



Nej, nu börjar ögonen svida så god natt, vi hörs säkert imorgon igen -är ju min barnledig vecka..

ojdå..

Glömde ju att lägga in ett klipp från Youtube som jag skrev om i ett av mina tidigare inlägg. Idag blir det två till priset av ett kan man säga då det första klippet slutar innan det skulle gjort det. Ur en av de bästa teckande filmer från 1980-talet!

"Var är Fjant?"
 
"Nu ska jag göra mig vacker"..



En fortsättning

från gårdagens inlägg skulle man kunna säga att detta är, det kommer nämligen också att handla om djur.
Som ni säkert visste innan, eller efter att ha läst gårdagens inlägg, så är jag en kattälskare. Jag tycker att dessa smidiga och självständiga djur gör en bostad mer hemma än något annat djur. Men det är min åsikt.
OM jag nu skulle kunnat tänka mig att skaffa hund så finns det nog bara en hundras som lockar mig: Sibirian Husky. De är såå otroligt vackra djur och verkar vara trevlig ras också.


När jag åkte tåg för ett par månader sedan så åkte det med en kvinna som hade vad jag trodde mig vara en riktigt stor Sibirian Husky men den var så lik en varg att det nästan var otäckt. Nu har jag hittat just en sådan hund och namnet på den rasen: svensk varghund. Det är en blandning mellan varg och (oftast) schäfer eller annan husky.


Man ser lite skillnad i ansiktet på dem och sedan får den svenska varghunden ofta svans som en varg. Jag har för skoj skull läst på lite om denna blandras och förstår då att det är en mycket känslig fråga om dessa varghybrider. Är det ens en hundras? Ska det vara lagligt och är de farliga? Som alltid finns det olika åsikter om denna "ras" men på sidor framhävs oftast att de är mycket snälla djur då de har 70% varg (!) och därmed är skygga djur och inte alls farliga eller aggressiva medan många då menar att vargens mentalitet och vilda sinne inte bör paras ihop med ett tamdjur som hundar (tamdjur är en benämning från en del inlägg och avser nog hundraser godkända av SKK som just sällskapsdjur). Jag har alltid fascinerats av just vargar och gör det fortfarande. Kan också säga att jag tycker att den svenska varghunden är ett mycket vackert djur men jag skulle inte vilja äga en själv.
Den stackars vargen som sprungit runt i Blekinge i några veckor tycker jag man kan skjuta med bedövningspistol och sedan 1) kolla om det är vargen som man tror har rymt från Skånes djurpark och isf lämna tillbaka den alt. 2) släppa den fri längre upp i landet där den hör hemma. Snart är det jakt på gång och det är nog många idioter med gevär som gärna vill skjuta det stackars djuret utan att förstå att den inte är elak med vilje utan det är ett vilt rovdjur som dödar andra djur för att äta mat och överleva. Precis som vi, som istället går till ICA och köper en slaktad kyckling/gris eller vad vi nu vill äta.

Min respekt och fascinering av vargar skyller jag återigen på mitt tidigare liv som indian ;)

I värsta fall får jag kompromissa med mig själv och skaffa det som för en kattälskare ligger närmast till hand efter en Sibirian Husky; sibirisk katt..haha..söt är den iaf..och ska ju vara bättre vid en eventuell kattallergigen..


glömde...

...att jag skulle lägga in ett kul inslag med Hey Baberiba -gänget som jag berättade om för mamma och Maria för någon vecka sedan. Hittade det idag på Youtube (I love U2B).. Hädanefter kommer jag i varje inlägg avsluta med ett klipp från Youtube som hör till kategorin: nostalgi/barndom/80 -tal..
Men här kommer ett relativt nytt klipp, håll till godo -I give you: Miss Li och Lars Winnerbäck med Om du lämnar mig nu...


Såå bra!

djurägare

är jag inte just nu. Ja, om man nu inte räknar med dammråttor, silverfiskar, spindlar och bananflugor. Det gör inte jag, för de är inte här för att jag vill utan tvärtom.
När jag växte upp hade vi en underbar katt som hette Morris. Han var en svartvit kastrerad hankatt utav rasen vanlig bondkatt. Varför jag skrev att han var kastrerad var för att de brukar ofta väga lite mer än hankatter som inte blivit kastrerade. Morris vägde som mest 13kg. Hmm..Inte kanske någon idealvikt men han var den absolut sötaste och snällaste katt jag någonsin träffat! Vi fick honom 1986 och han hann flytta till både Långö och Galgamarken innan han -98 fick följa med mig och bo i Kungsmarken. Men i augusti det året fick vi avliva honom då han inte mådde bra längre, kunde inte behålla mat och inte heller hålla tätt. Vetrinären sa att han säkert hade diabetes och hon förstod inte hur han kunde vara så vig och pigg som han var. Det var en av de värsta dagarna jag varit med om när man såg hur hon stack nålen i hans hjärta och han försvann från oss.


År 2000 fick jag en kattunge av Maria som studentpresent. Han hade samma färger som Morris men han var så liten och söt att jag bestämde mig för att han skulle heta Ior. Inom några dagar visade det sig att det var ingen liten Ior jag hade utan en galen vild katt som attackerade fötter när man gick förbi. Han fick då istället namnet Tyson. I augusti samma år skaffade jag en kompis till Tyson. Det var en svart kattunge som jag trodde var en hona, vilket även de jag köpte henne av trodde. Hon fick namnet Snuttan. Men, eftersom det alltid kommer ett men, en dag när Snuttan tvättade sig fick jag se något som inte kännetecknar en honkatt -if you know what I mean. Snuttan blev då istället en Lucifer eftersom han var svart som Satan..
Mina bebisar hade jag i över ett år, tills den dagen kom då Morgan inte klarade av att bo tillsammans med katterna då han har allergi. Vi hade då bott ihop i 6 månader och han hade varit konstant förkyld under den tiden men jag fick välja mellan min stora kärlek och mina bebisar. Mitt val vet ni nog. Men jag kan lova er att det inte var det lättaste att göra. De lämnades till Kattkommando Syd och sedan såldes de till en tjej i Lund som heter Anna och hennes son Pontus döpte om katterna till Tom och Jerry (hmm).


Nu när jag bor i egen lägenhet hade valet att skaffa en ny katt kunna vara såå enkelt om det inte vore för att Felicia också är allergisk mot katter. Suck och åter suck. Vissa katter verkar hon dock inte fara så illa av trots att vi sovit i lägenheter där det bor katt men farmor och farfars katt klarar hon inte mer än några timmar runt innan ögonen kliar och hon nyser. Visst skulle man kunna prova att ha en katt hemma men på ett sätt är det dumt att utsätta henne för det samtaidigt som jag inte vet om jag skulle klara av att lämna bort en katt igen. Men att plåga sig själv genom att titta på annonser om kattungar det gör jag ofta. Kolla den sötisen som har mitt namn skrivet på sig...


Nåja..nu ska jag fixa lite fil med bär så magen blir tyst. Får se om jag återkommer ikväll eller en annan dag. Klockan börjar bli mycket och jag ska jobba imorgon men jag sov så länge inatt och vaknade sent idag, så jag är inte så trött än.
Hej så länge!

Är sommaren slut nu?

För när man var yngre var det ju så att när det var Sail så närmade sommarlovet sitt slut. Nu har man inte längre sommarlov men visst känns det som att sommaren lider mot sitt slut. Vindarna börjar kännas kallare och kvällarna, som blir mörkare lite tidigare, är lite ruggiga och småkyliga. Fast å andra sidan gillar jag sensommaren bättre än de där äckligt kvava sommardagarna med gassande sol. Lagom är alltid bäst -är det inte så?


I dagarna 4 har vi nu haft det traditionella Sailet i Karlskrona men suck vad besviken man är på detta. Med Sail menas väl att det ska finnas segel eller? Inte en enda fregatt eller fullriggare har jag sett i år (eller på flera år för den delen) utan Sail är numera BARA ett enda stort fylleslag med öltält, musik och matstånd. Karusellerna är jag inte heller nöjd med och en fråga som jag fortfarande inte fått besvarat efter flera år är: VART HAR TAGADÀ TAGIT VÄGEN? Den enda karusellen som var kul att åka!


Igår var jag iaf ute med min syster och några kompisar på just denna "marina festival" och vi hade mycket trevligt. Jag började med god mat och lite dricka hemma hos mamma och fortsatte sedan med systern på Saltö utkik med ännu mera god dricka. Väl inne i stan, i ett av öltälten i restaurangbyn, mötte vi en stackars 19årig kille som vi drev med fast han inte fattade det. Vi sa till honom att jag var Marias 42 åriga storasyster som gjort en ansiktslyftning men först trodde han inte på det. Jag visade då vilka rynkor som fortfarande fanns kvar runt ögonen och efter en stund kollade han i hårfästet på mig, för att se ärren..haha..När jag frågade hur gammal hans mamma var för att se om vi kanske gått i skola samtidigt så gick han..det var såå kul! Kanske lär han sig att inte dricka massa alkohol och stöta på vem som helst..eller inte..

Idag vaknade jag helt utvilad och superpigg. Morgan var snäll och tog barnen igår eftersom jag skulle ut och de skulle egentligen komma till mig i eftermiddag för att sedan lämnas till honom tidigt imorgon då hans vecka börjar då och jag jobbar. Men han tyckte att det var onödigt att de ska flänga fram och tillbaka och lämnar därför inte dem utan börjar sin vecka redan idag. Skönt med pappor som verkligen vill vara med sina barn och som tar sitt ansvar. Det har jag aldrig haft några problem med och det är jag glad för. Tycker också det är skönt att man kan ha bra kontakt trots att man separerat, räknar honom fortfarande som en av mina allra närmsta vänner och jag hoppas att det förblir så oavsett vad som händer i framtiden!

Nu ska jag ta fram dammsugaren och göra golvet synligt igen men återkommer med mera uppdatering flera gånger idag -har mycket jag vill skriva om idag!

En bra kvinna...

...reder sig själv!
Idag har jag försökt att få bort dessa jäkla bananflugor, även kallade sopflugor här hemma. De kom hit medan jag var på Öland då jag hällt vatten i badrumshinken och nu vill de inte dö ut! Köpte ännu en flaska vinäger idag för mina sista pengar och satte ut några glas runt om i lägenheten och med hjälp av diskmedlet så har jag nu 4 glas med botten full av just dessa äckliga varelser.

Det luktade illa i badrummet så jag har även rensat i avloppen, det var inte så lätt att göra det under badkaret dock då man måste flytta det men jag gjorde så gott jag kunde och det som finns kvar hoppas jag dör av klorinet jag hällde ner där!

Har haft en tråkdag idag. Min ekonomi är verkligen så nere i botten som den kan vara. Just nu har jag ingen aning om hur eller om jag får några pengar i slutet av augusti. Imorgon får jag förhoppningsvis besked från pedagogik -institutionen om de kan hjälpa mig med ett intyg som a-kassan vill ha. Får jag intyget ska det skickas in och sedan ska man återigen se om jag uppfyller kraven för att bli berättigad ersättning. Så om jag har tur ordnar sig allt lagom till slutet av månaden -hur jag isf ska klara mig dit är frågan. Tycker att det är konstigt att folk som vill jobba och söker massa jobb och som inte vill leva på bidrag ofta är de som drabbas av motgångar.

Om jag nu INTE blir berättigad ersättning så funderar jag på att plugga heltid denna terminen -då får jag iaf CSN. Men de pengarna kommer ju inte heller förrän i mitten av septemeber och jag har nästan svurit på att inte studera igen men vad ska man göra? Kan inte lita på att min timanställning inom bemanningsteamet ger mig heltidsjobb och tillräckligt med pengar till räkningar och mat. Kan jag inte stämpla upp till heltid så är det ju inte så stor mening att ta jobben -om jag nu kan få CSN menar jag. Funderar isf på om man ska ta någon heltidskurs i Kristianstad så det blir smidigare att pendla från Nättraby -bussarna går ju nere vid E22:an medan buss/tåg mot Kalmar och Växjö går från stan. Men som sagt, vet inte än hur det blir. Man får ju också se om man skulle komma in på någon kurs via efteranmälan vilket inte alltid är så lätt. Suck..som sagt..tråkdag och jag är därför på tråkhumör.
Sitter i halvmörker och tycker synd om mig själv -det får man väl göra ibland. Det skadar ju ingen annan menar jag, lite självömkan.

VIVÀ Karlskrona

;en musik- mat och kulturfest har det varit i helgen. Jag, Morgan och barnen var där i fredags men mest för att titta lite och sedan ville Felicia gärna se (och höra) Lili & Susie. Felicia gillar alla låtar från melodifestivalen samt många från Eurovision, man är ganska trött på de låtarna nu några månader senare. I fredags var vi som sagt mest bara där för att kolla runt lite för på kvällen var det kalas på Ölandsgatan. Malin har ju fyllt 18 och fick då en kokbok och ett förkläde -dags att börja bli lite vuxen när hon på pappret är vuxen. Maria har också fyllt år för någon månad sedan och hon fick ett tittskåp till badrummet. I tittskåpet står det "VID NÖDFALL -KROSSA GLASET!" och så är det en nästan tom toarulle i. Felicia och jag såg en gång när Philomene gjorde ett sådant på Philofix (Bolibompa) och när Maria såg vårt fina ville hon också ha ett.

På lördagen åkte vi in till festligheterna igen -då för att göra alla barnaktiviter som fanns. Men vid ansiktsmålningen var det 4-6 barn före och det gick inte snabbt så det struntade vi i. Vid den "öppna verkstaden" där man kunde göra fjärilar var det också fullt -vi orkade inte vänta där heller. Vi gick istället till Bergqvistska gården för att vara med på den interaktiva teatern Rubinskallens hemlighet. Felicia tyckte det var jättekul och alla barn sprang efter Dimitri och Annie...förlåt.. Äventyrarna Henry och Betty var det ju..Kul och bra att barnen får vara delaktiga och att alla barn får chans att vara med -den går ju även som sommarteater på Stumholmen men den kostar pengar. Inte mycket men har man inga så är små summor också pengar!


Eftersom det var så varmt åkte vi direkt efter teatern till Tallholmen och badade. Visst märker man att vattnet inte är lika varmt som för några veckor sedan men å andra sidan så är vi nu inne i augusti.

Senare på kvällen -när barnen somnat -såg vi The Hangover. Den var faktiskt roligare än jag trodde den skulle vara. I klippet som ni kan se här under är även min gamla idol Mike Tyson med och han sjunger..OMG..tur att han inte satsade på en sångkarriär!!


Igår var jag och barnen på Tallholmen igen -skönt att sommaren inte har släppt taget riktigt än. Vi badade och badade tills det var dags att röra sig hemåt. Felicia cyklade men det tar ju ca 30 minuter att ta sig från stranden och hem. Lite skillnad från när man bodde på Långö respektive Saltö -då tog det knappt 3 minuter.
Nu ska jag ner i tvättstugan men återkommer kanske under dagen!

RSS 2.0