Äta bör man annars dör man.

Ett uttryck som alla säkert hört många gånger, visst är det sant också. Men sedan kan man ju prata om vad man bör och inte bör äta. Själv har jag ett väldigt komplicerat förhållande till mat. Jag kan använda mat som belöning/gott man unnar sig vid trevliga tillfällen eller också som tröst/bestraffning när jag mår dåligt. När jag skriver att jag använder det som bestraffning menar jag när jag misslyckats med något och vill på något konstigt sätt trycka ner mig själv typ: "jag är ju redan så tjock så jag kan ju lika gärna äta detta och bli ännu fetare och skylla mig själv!". Normalt? Nej, det har jag inte påstått men var ju därför jag skrev att jag har ett komplicerat förhållande till mat. Kan även erkänna att jag har ett litet sockermissbruk. Nåja, det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan något som jag tänkte på för en stund sedan när jag slötittade på tv:n. Har ni tänkt på hur många olika matprogram det finns och hur de påverkar oss? Det började ju för många år sedan med Mat-Tina som fick säkert halva Sverige att vilja lära sig laga mat. Sedan kom Jaime Oliver och Nigella på tv:n och följdes av Gordon Ramsey, Top Chef, Mat-Niklas, Kock-duellen, Du blir vad du äter, Solens mat, Vad blir det för mat, Leila bakar och Primo Paolo. Jag måste erkänna att jag från början inte klarade av varken Paolo Roberto eller Per Morberg men har nu lärt mig att verkligen gilla de programmen. Visst är Per lite sliskig och visst är Paolo lite låtsasmacho men det är ok -maten ser verkligen god ut!


För visst blir man sugen på att laga mat när man ser hans kök, trädgård och denna superhärliga wok/stekpanna. Lätt avundsjuk!


Och även om jag anser det grekiska köket vara ett av de bästa så kommer det italienska inte långt bakom. När Paolo och hans fastrar bakar tomatbröd eller lagar till en härlig kycklingrätt -då vattnas det i munnen!

Att äta rätt? Vad är det egentligen? Är det att äta det som är bra för kroppen fysiskt eller psykiskt. Förstår ni hur jag menar? Att äta sånt man verkligen vill ha eller sånt som inte är lika gott men nyttigt. Jag tror på att äta lagom och att istället för att hålla på med lätt och light försöka göra av med kalorier. Jag har innan provat nästintill alla dieter som finns och visst fungerar de -tills den dagen man börjar äta vanligt igen. GI är väl den som passar mig bäst då jag gärna kan vara utan kolhydrater i form av pasta, potatis, ris och bröd (mjöl) men just nu har jag försökt komma i harmoni med mig själv och börja må bra inifrån innan jag kämpar med min övervikt. Tror det blir bäst så.


Vi har en "tävling"/utmaning på jobbet som innefattar att man ska gå ett visst antal steg i veckan annars får man böta 20kr. Vi mjukstartade förra veckan med 42 000 steg vilket då blir 6000/dag. Rekommendationen ligger ju på 10 000 -12 000 så det är ju verkligen inget omöjligt att sträva efter. Denna veckan är det 47 500 och det ska väl inte heller vara några problem. Det roliga är att alla verkar så engagerade och kollar sina stegräknare, går promenader på sina raster och uppmuntrar varandra. Skönt med härliga jobbarkompisar som peppar och motiverar varandra!


And on that note, I give you:


Kommentarer
Postat av: Tiara

Wow det var verkligen en bra idé detdär med stegräknaren. Jag tror att jag ska skaffa mig en med. Det är viktigt att vara hälsosam, speciellt i mitt "tillstånd". Jag har verkligen rört mig alldeles för lite senaste tiden. Funderar på att börja promenera, fast inte snabb-promenera så som mamma, mest för att få komma ut och få frisk luft, men det är ju också hälsosamt =P

2009-08-18 @ 21:25:22
URL: http://tiiara.blogg.se/
Postat av: Stina

Äta bör man annars dör man, äter gör man ändå dör man..

2009-08-19 @ 00:02:22
URL: http://stiiniis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0