Att skriva av sig lite...

...kan vara ganska skönt ibland. Jag vet ju iofs inte vilka som läser min blogg men blir det för personligt så blir det.
för långt och kanske tråkigt inlägg idag ;)

Jag började läsa på lärarutbildningen i Växjö hösten 2004 när Felicia var 9 månader. Det var något som jag tänkt på länge, att läsa till förskollärare alltså. Första terminen var grym med 4-5 dagars pendlande i veckan och dagar som varade från att man gick upp strax efter 4:30 tills man kom hem vid 19:30 och då skulle hinna med att duscha, äta mat, plugga och sedan umgås med familjen. Jag mådde inte alltid så bra men bet ihop då man inte vill verka svag och på väg att misslyckas. Utbildningen fortsatte med olika studietakter i olika terminer och antal dagar som man var i Växjö varierade också väldigt mycket.

Under hösten 2005/våren 2006 började jag må dåligt med mycket yrsel, huvudvärk, eksem och panikkänslor. Jag hade värk i axlar och rygg samt ökade i vikt. Efter kontakt med VC gjordes många olika prover och undersökningar,  visade det sig att jag hade ett flertal muskelinflammationer i rygg och nacke vilket gjorde att svullnaderna tryckte på syn- och balansnerverna och därav yrseln, huvudvärken och synrubbningarna. Jag blev rekommenderad att sjukskriva mig och att börja ta hand om mig själv, dvs träna min muskellösa kropp. Det gjorde jag, kanske, inte så mycket, eller inte alls.. Hade inte tid! (bra ursäkt till mycket).
Efter månader av behandling hos sjukgymnast hade de flesta av mina muskelinflammationer försvunnit men min vänstra trapezius var stel och än idag så bråkar den när det blir mycket.
Tanken var att jag skulle gå ner ett antal kilo i vikt för att genomgå en bröstreduktion men jag hann inte gå ner alla de kilona innan sommaruppehållet på operationskliniken och sommaren 2006 blev jag istället gravid med Fanny.

Efter att Fanny kom så har jag vid flera tillfällen försökt komma igång med mina promenader men hittar inte alltid den tid som behövs eller inte motivationen som måste finnas. Jag kan köra stenhårt i några veckor men sedan går luften ur mig och då är det tröstätaren Angelica som kommer fram. Att man sedan mitt i allt bestämmer sig för att separera och bryta upp ett 8 årigt förhållande hjälpte inte. Jag har under våren ökat igen.

För ca 1 år sedan tog jag kontakt med VC och sa att jag behöver medicinsk hjälp för att gå ner i vikt för när jag väl kämpar i veckor så händer absolut ingenting. Efter ett samtal med läkaren berättade hon för mig att inte nog med att jag lider av fetma men också att det är stressrelaterat och det är en av de jobbigaste faktorerna att ta itu med. Hon förklarade att när man stressar så utsöndras kortisol vilket är ett hormon som kan omvandlas till fetter -detta då vid kronisk stress.


Våren har varit ganska kämpig, vikten ökade och pengarna slutade komma in. Fick pengar av CSN i maj och efter det har jag jobbat halva juni men a-kassan har inte kommit igång ännu vilket gör att jag just nu ligger ganska mycket minus i pengaväg. Har fått låna här och var för att kunna köpa mat och betala räkningar. Det är inte kul när man för en gångs skull har semester med sina barn och inte kan göra något med dem. Visst kan man gå till lekpark eller badstrand -det är ju gratis men vi kan inte köpa någon glass eller göra något särskilt. Inga stora grejer men ni vet vad jag menar. Allt kostar ju nästan pengar idag. Resan till Öland betalade Morgan just då och sedan har jag lånat pengar för att betala honom en del av semestern.
Och det tråkiga är när man märker att alla de stressymptom som funnits latent nu kommer fram igen. Eksem som blossar upp, yrsel och migränanfall som kommer ganska ofta. Och det som är ännu tråkigare är att det är barnen som ibland drabbas då man har väldigt kort stubin och ryter till även om det inte behövs. Det är ju inte det jag menar eller vill men stressen över ekonomin och hälsan tar över. Trist men sant.

Har sedan i våras sökt 13 olika tjänster inom barnomsorgen men inte fått något av dem. En av orsakerna är att jag inte har så mycket erfarenhet då jag mest varit korta perioder på olika ställen. Men också att mitt examensbevis inte är klart då jag inte ännu lämnat in och redovisat mitt examensarbete. Ännu en sak som ligger och grämer mig. Examensbeviset och körkort -det är mina mål inom den närmsta framtiden. Och så min egna hälsa såklart.

Nej FYY vilket tråkigt blogginlägg idag, fast jag varnade er i början så har ni nu orkat läsa hela vägen hit..tack!

Nu ska jag snart fixa mig. Ska till Aspö för att lyssna på Tommy Nilsson på Kastellet. Blir 3:e året i rad nu. Blir säkert lika bra i år som de andar åren. Vi hörs snart igen.
Kram melaqe

Kommentarer
Postat av: Tiara

Jag såg varningen, men jag läste ändå. Det var inte tråkigt. Hoppas att saker blir bättre och jag vill att du ska veta att om du nånsin behöver något (förutom pengar, för det har jag tyvärr inte så mycket av) är det bara att säga till. Jag finns här för dig =)

Jag vet att det är svårt, men försök att se något positivt i allt som händer. Det är lättare att må bra då =) Kram

2009-07-29 @ 13:21:55
URL: http://tiiara.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0