Under veckan som gått

har jag blivit frisk från alla baciller och virusar som vägrat flytta ut från vårt hem och nu är det bara att hoppas på att vi klarar oss undan vinterkräksjukan och inte märker av en endaste förkylning förrän till våren..

I torsdags tog Felicia sin spruta i skolan. Hon tyckte att den knappt kändes och hon har inte känt av mer än att det gör ont om man rör på stället där sprutan togs. Skönt. Vecka 48 börjar man vaccinera allmänheten och då är det dags för mig att ställa sig i kön på vårdcentralen. Nu har man ju även kommit på att barn under 3 år ska få vaccinera sig och det verkar som att jag och Morgan är överens om att Fanny ska få sprutan när allt är klart.

Tänkte på det förra veckan då en vän som har delad vårdnad inte kommit överens med pappan ifall barnet skulle få vaccineras eller ej. Har man gemensam vårdnad har ju båda lika mycket att säga till om och i en sådan här, ändå viktig fråga, kan det inte vara lätt att kompromissa.. Tur att vi inte stött på det problemet ännu.

Igår hade Felicia sitt efterlängtade barnkalas.

Förra året bjöd hon alla i kompisklubben på sin dåvarande förskola samt två andra kompisar. Det var då 14st 5-åringar i vår 3:a på 78 kvm. Det regnade och blåste ut så vi kunde ju inte heller ta lekar ute. Då var vi också så ambitösa att vi satte upp 3 h! Ja ni läste rätt. Det gick bra till slut men efter knappt 20 minuter började vi undra vad vi gett oss in på.

Detta året blev det bara flickorna i klassen samt en vän från Benabacken, sammanlagt 9 inbjudna. Jag sa till Felicia att man inte kan sitta och välja vem som får eller inte får komma på ett kalas så hon fick välja antingen flickorna eller pojkarna eller inget kalas allt. Såklart ville hon ha flickorna och vilken skillnad det var på ljudnivån. Visst hördes de men det var mest fnitter och trams vilket inte stör mig på ett kalas där alla ska vara glada.

Hon fick fina presenter som hon kommer använda alltihop: diadem, pysselsaker, Uno junior samt lite glitterpennor och papper. Det blev korv, lekar, godis och glass. Föräldrarna fick hem sockerkickade barn..

Jag har en fråga som någon av mina (få) läsare kanske kan svara på:
Tycker du att man på ett barnkalas ska låta barnen få lite fri lek eller ska det vara fullspäckat med lekar?
Vi körde som sagt några lekar men under en liten stund kände jag att de lekte så bra på olika ställen att jag inte ville störa dem. Det var ingen som var utanför utan tre st följde med Fanny in i hennes rum och busade där medan två spelade på keyboarden och sjöng och de andra lekte med Barbie. Kändes lite konstigt först att de var där för ett kalas men lekte på olika ställen. Men å andra sidan så hade de ju kul.. Nu handlade detta om max 30 minuter eftersom det skulle få plats med mat och fika under de två timmar kalaset varade.

Många av barnen som går i Felicias klass har haft mig som fröken vid något tillfälle och de hade en diskussion i rummet om att fröknar visst kan vara mammor. När vi hade en "kom-ihåg-lek" sa en av flickorna att det nästan kändes som en samling för att jag satt där..hmm..komplimang eller? Vet inte hur jag ska ta det..

Idag är det tvättstuga som gäller. Barnen kommer ju ikväll också. Jag har satt igång kalopsen som vi ska äta imorgon -den blir ju såå mycket godare om den får gotta sig länge länge. Vi hörs säkert senare..Har massa saker i huvudet idag igen.

Malin gästbloggar

Hej hej!

Idag har jag suttit och fixat med Angelicas bloggdesign. Jag tror inte att hon har sett den än, men jag hoppas att hon gillar den. Vad tycker ni?

Hmm.. Jag vet inte vad jag ska skriva xD Jag har aldrig gästbloggat hos någon förut haha.
Jag kanske ska berätta vem jag är.. Nej, det får ni kolla själva, HÄR! Om det finns någon som vill ha hjälp med bloggdesignen är det bara att lämna en kommentar i min blogg =)

Nä, jag har faktiskt inget annat att säga, så jag får sluta nu, annars blir det bara knäppt xD



Kram på er!!! =)

//Tiara/Malin


Filmer

har det blivit mycket av på sistone. Jag och Felicia var ju på Upp vilket var en helt ok film. Hemma har jag nu sett de två första filmerna i Johan Falk serien. De var mycket bra! Jag har sett den första filmen av de nya Wallander filmerna men tur att jag såg den innan Falk filmerna för då var den fortfarande bra. Hade jag sett dem i omvänd ordning hade jag nog tyckt Wallander varit gubbig!

I mitten; Joel Kinnaman spelar Frank Wagner. Skitduktig skådespelare som kommer vara med i Snabba Cash.

Men jag ser fram emot en hel del andra filmer nu i höst:

Fame, Surrugates, The ugly truth, 2012, Trubbel i paradiset, Intervention of lying, fler Falk-filmer och New Moon såklart. Sedan kommer ju en hel del svenska filmer på bio och DVD: Sommaren med Göran, Äntligen midsommar, Bröllopsfotografen, Så olika, Prinsessan och såklart Snabba Cash –den kan nog bli riktigt bra! Så en trevlig, ruggig och kall filmhöst på oss alla!


Att bo själv

är inte alltid så kul. Den 7:e november var det ett år sedan vi bröt förlovningen och i mellandagarna flyttade jag. Det är alltså snart ett år sedan jag flyttade till egen lägenhet för första gången på 8 år. Ja, egentligen har jag knappt bott själv någon gång.

Jag flyttade till min första lägenhet 1/7 1998. Det var en etta på 41 kvm i Kungsmarkens C-hus. I augusti det året träffade jag min första ”riktiga” pojkvän F som jag var tillsammans med till och från i 2 år. Under den tiden bodde han praktiskt taget hemma hos mig men det var ju inte officiellt då han var albansk och jag ”bara” en svensk flicka. Men han hade kläder hos mig, jag hyrde en parkeringsplats till hans bil då han sov hos mig nästan varje natt och han hade såklart nyckel och tillgång till min lägenhet som om den vore hans. Hans familj flyttade i oktober 2000 och då flyttade min arbetskamrat och vän Åsa in hos mig varannan vecka under sin seperation från sin dåvarande sambo.

När hon flyttade ut i slutet av januari 2001 var jag singel och bodde själv tills jag och Morgan blerv tillsammans i slutet av februari. Han flyttade in hos mig egentligen samma dag vi blev tillsammans.

Att bo själv kan vara ganska skönt. Jag känner att jag behöver egentiden, jag har saknat den under de åren jag pendlat och pluggat och samtidigt skulle vara mamma och sambo. Då fanns det inte många stunder man kunde bara vara. Det har jag nu. Men ibland är det alldeles för tyst. Nästan skrämmande tyst. Ibland saknar jag att ha någon att sitta med i soffan och prata med. Att sitta nära någon i soffan och titta på tv. Småsaker. Jag är inte gjord för att bo själv. Jag är gjord för att sitta nära någon i en soffa och prata med. Jag behöver ha någon som vill prata med mig och som inget hellre vill än att sitta nära mig i soffan och titta på tv. Förstår ni vad jag menar?

Vet ni hur man kommer på att man varit utan förhållande för länge? När man drömmer om de man ser på tv. Jag hade en dröm häromnatten. Jag tänker inte återberätta den här för det kan finnas barn som läser ;) men killen som var med i den var såå bekant. Jag kunde inte placera honom men när jag vaknade visste jag att han hette Eric och att jag hade minnesbilder från något tv-program. Jag somnar ofta med tv:n på och vaknar ibland för att stänga av vilket gör att en del minnesbilder inte är så klara. Jag kom inte på vad serien hette men visste att den andra killen i serien varit med i Gilmore Girls (ja, jag har sett den serien!). Jag fick till slut fram att serien heter Supernatural och när jag sökte på Jensen Ackles som min ”drömkille” hette såg jag att han varit med i Våra bästa år/Days of our lives (ja, jag har sett den serien också) och däri hette han ju Eric Brady.. Hur kunde jag ha glömt bort att han var med i den serien? Snygg är han iaf. Och han var väldigt trevlig i drömmen..haha..nu blir det nästan tant-snusk varning så vi lägger ner det. Men visst är det konstigt hur vår hjärna kan få ihop något som hänt under dagen eller som vi sett till en dröm!


Det är stambyte

på gång där jag bor. Det har ju varit ett himla liv om hyreshöjningarna men nu är det lugnt igen efter att Karlskronahem och hyresgästföreningen kommit överens om en lösning som löper under 3 år. Man ska börja innan årsskiftet i källarna med rör och sedan blir det element och ventilationsbyte innan själva stambytet kommer igång efter trettondagshelgen. Man börjar i min trappuppgång vilket gör att jag runt 11:e januari flyttar ut tillfälligt och kommer tillbaka i mitten av februari till en lägenhet med helt nytt kök och helt nytt, större och helkaklat, badrum. Man räknar med att det tar 4 veckor/lägenhet och att allt som allt, inkl utemiljö kommer vara klart till sommaren.

 

Jag ingår tillsammans med tre andra kvinnor i en kommitté för utemiljön. Under mötet satt några ur Volvo-ligan som tyckte att man behöver fler parkeringsplatser på gården. Ja, eller hur? Vi tar bort den sista biten av gräs och buskar så vi kan asfaltera och göra parkeringar..pfft..eller så gör vi mer grönområden med sittplatser, grillplats och en lekyta för barn! Organiserad som jag är (typiskt A-personlighet) har jag redan gjort skisser som jag tänkte visa de andra. Jag har tänkt till realistiskt och praktiskt (det är inte planerat som nedan bild) så det kan nog komma till fler parkeringar, bara inte inne på vår innegård!

VS ?

Jag har varit inne på att kanske försöka flytta tillbaka till Benabacken igen. Inte hem till någon utan till en tvåa där uppe istället. För barnens skull. Här finns ingen lekyta utanför och Felicia har flera kompisar som bor på Benabacken. Fast sedan kommer massa frågor: vill jag bo i samma område som barnens pappa? Jag har absolut INGET emot honom men jag tror det kan störa rutinerna för barnen om det är gångavstånd för dem mellan oss. Skulle det fortfarande vara en vecka vardera? Vill jag flytta igen när jag bott här knappt 1 år? Vill jag betala högre hyra för att bo där? Jag trivs i min lägenhet, trots att den är lite kall. Svårt det här.. Finns ändå inga lediga lägenheter just nu så jag har tid på mig att fundera.


30 års kris?


Vet inte om det är nu när man börjar bli äldre som kroppen inte orkar så mycket längre..usch..om 2 månader fyller jag 30 år! Kan ni förstå detta!? 30 år och vad har jag gjort i mitt liv? Vad har jag åstadkommit? Förutom två underbara, friska döttrar har jag misslyckats med det mesta. Jag är en ensamstående, överviktig, arbetslös, obehörig förskollärare utan körkort. Hmm..låter inte så bra Angelica!

När man skriver/säger sådana saker så är det alltid någon som retar sig och tycker att man kan rycka upp sig och ta tag i de problemen. Men det är ju det jag har försökt med så många gånger att jag har tappat inspirationen och motivationen till det just nu. Jag är en sådan person som ställer stora krav på mig själv. Jag vet om detta och har under perioder försökt arbeta med det men tillhör A-personligheterna och det är svårt att komma ifrån detta. När jag har stor press på mig eller något inte blir som jag vill/tänkt mig/planerat så blir det som en ond cirkel. Jag vänder det på något sätt inåt och ser det som ett misslyckande. Finns nog ingen som kan vara så nedlåtande mot mig som just jag själv kan. Ibland kan jag tycka att allt som jag anser negativrt med mitt liv är som ett straff jag får för något jag gjort fel i annat sammanhang. Låter inte riktigt normalt jag vet. Å andra sidan har jag aldrig påstått att jag är helt normal heller. Jag tröstäter i perioder men förstår sedan inte varför. Jag är ju medveten om mitt förhållande till mat så då borde det ju vara lätt att bara sluta. Är det inte så man säger när det gäller andra sorters missbruk: att första steget är att tala om för sig själv att man har ett problem. Det har jag konstaterat flera gånger. Men hur ska jag gå vidare är en annan sak.

I min närhet har jag personer som inte ger konstruktiv kritik utan bara slänger ut sig hur de tycker och tänker. Ibland utan att tänka på hur eller vad man säger. Ibland tänks det kanske inte heller på hur personen man säger det till uppfattar det. Har man inte gått i mina skor ska man inte heller säga HUR jag ska göra. Har man gått i mina skor (eller kanske några storlekar mindre då jag har stora fötter) så kan man ge råd men också tänka på hur man själv mådde under perioder då det var som värst. Personer som genomgår samma process i livet, exempelvis en seperation eller ekonomisk kris upplever saker olika och det bör man också tänka på –att vi alla är olika.


Förkylningar hör hösten till

Denna hösten varit full med sjukdomar hemma hos oss. Har det inte varit migrän för mig har det varit förkylda barn eller magsjuka för någon av oss. Och det är ju inte så att vi får det alla på en gång utan först är man hemma för vård av barn för att sedan vara hemma själv. Vet inte om det varit något speciellt denna hösten men har nog aldrig varit så mycket sjukdomar i vår familj som nu.


Först funderade jag på om det var hypokondri som gjorde att alla var hemma hela tiden, att man var rädd för svininfluensan, den nya influensan eller H1N1 som den heter. Men när även vi varit däckade av förkylningar och feber så förstår man att virusarna i år är extra grymma!

Jag har nu fått tacka nej till arbete sedan sista veckan i oktober pga först migrän och sedan Fanny och Felicia förra veckan. Vi var på jourcentralen med Fanny i onsdagskväll eftersom jag inte orkade längre. Hon hade hostat sedan natten till måndag och hon hostade och grät så vi fick sova knappt 2-3h/natt. Visade sig att det var kraftig rodnad och svullnad  i svalg och lätt rodnad i båda öronen. Det lät bra i lungorna men han hörde när hon hostade att det lät lite ansträngande så det blev Mollipect. Efter bara 4 doser så var det mycket bättre och vi fick nu sova. Sedan var det min tur. Under kalaset i söndags var det ok, lite täppt bara men inget mer. Men under kvällen blev det värre och jag fick kraftig frossa och ont i kroppen. Jag kände mig inte alls bra. Hade 38,4 ’ så det blev en fin cocktail av Ipren, Mucoangin, Nezeril och en massa te med honung. Jag sov till och från under hela måndagen och halva tisdagen. Sedan mådde jag bättre. Lustigt att vila kan göra så mycket för en sjuk kropp.

Arbetssökande

Jag skrev nog sist att det kommit ut 2 jobbannonser om arbeten som jag har sökt här i Nättraby varav det ena lockar lite lite mer än det andra. Förstå mig rätt! Jag skulle bli riktigt glad över vilket som av dem men eftersom det är just utomhuspedagogik jag har som specialisering så är det ju utomhuspedagogik jag vill arbeta med i första hand. Men det hade visst kommit in en hel del ansökningar till just det jobbet jag har somförstaval och jag kan inte tänka mig att bara för att jag varit där förr så har jag ett övertag utan jag tror snarare att min frånvaro av mitt examensbevis gör att jag hamnar längre ner i högen.. trist men troligtvis sant..

Jag har givetvis inte bara sökt dessa två arbeten men jag måste försöka tänka realistiskt när jag söker ett jobb. Utan körkort och med barnen varannan vecka kan jag inte ta ett jobb dit det inte går bussar hur som helst då jag trots allt bor 1,5 mil utanför centrum. Finns en del som tror att jag inte ens försöker hitta arbete för att jag inte tar möjlighet till jobb utanför centrum. Men jag måste se till pendlingsmöjligheterna. När det gäller arbetet på Verkö som jag fick erbjudande om så kom jag och den ansvariga där fram tillsammans att det inte går att lösa så jag alltid jobbar mellantiden. Det är inget jag heller vill. Ska jag aldrig få förmånen att sluta tidigt? Men eftersom första bussen från Nättraby inte går förrän 6 så kan jag inte lova att jag är på plats när de öppnar. Jag kan inte heller ta stängning den vecka jag barnen eftersom både förskola och fritids stänger kl 18.

Men om man inte går i mina skor så kanske man inte tänker så eftersom man inte behöver det.

Jag fick nyligen av en slump veta varför jag inte fått så mycket jobberbjudande från bemanningsteamet –jag är ju obehörig förskollärare. Det spelar ingen roll att jag läst 7 terminer på universitet för det som hela lärarutbildningen går ut på är att man tar en lärarexamen vilket jag på pappret inte gjort i och med att jag inte redovisat mitt examenearbete än! Jag förstå det helt och hållet, man vill bara ha behörig peronal inom utbildnings- och omsorgsområdena, jag har själv läst och slitit i 7 terminer och har en skuld hos CSN på ca 250 000 som tar mig ca 26 år att betala tillbaka. Klart att man då inte vill att en obehörig klommer och snor jobbet framför näsan på en. Sedan kan man alltid diskutera arbetslivserfarenhet vs utbildning. Men att jag inte fått reda på detta med att jag är obehörig genom bemanningsteam eller liknande är lite surt.

Jag trodde att det var för att jag har behövt tacka nej flera ggr efter sommaren. Först var det när jag inte hade pengar till bussresor och inte kunde ta mig utanför Nättraby. När jag väl kom igång med pengar så har det regnat virus och baciller på oss vilket gjort att jag inte kunnat ta alla de arbetstillfällen som getts mig. Man känner sig lika dum varje gång när de ringer på morgonen och man måste säga nej. Jag kan ju inte hjälpa om vi är sjuka men som jag skrev någon gång innan, jag är en sådan människa som verkligen inte tycker om att göra folk besvikna och det känns som att man sviker någon arbetsplats som skulle behöva en vikarie just den dagen.

(inte mitt stämpelkort)

 

 


Nu har det verkligen blivit höst.

Det regnar och blåser och mörkret kommer så tidigt att man numera får ha lampor tända den största delen av dygnet. Eller iaf då man är vaken. Med hösten kommer pyssel och vi har gjort prinsessor, fjärilar, kastanjeapor, lövtavlor, lekt med lera, målat, klippt och klistrat så det står härliga till. Med tanke på att det varje lördag jag har barnen regnar och blåser så är det inte direkt lekparksväder. Visst finns det kläder för alla väder men ibland är det inte ens kul att vara ute med regnkläder på sig. Vi har varit på Åvägens gård någon helg, Benabacken en annan och sedan har vi gått runt till olika ställen men det är lite trist med vädret ändå. Och att man inte har pengar så man kan gå till leklandet, simhallen eller andra ställen. Jag vet att vi inte pratar om mycket pengar nu men om jag får välja mellan mat och nöje så blir det tyvärr mat jag prioriterar.

Men annars är hösten en av mina favoriter. Man kan börja ta på sig tjocka kläder som man kan gömma sig i. Man "får" sitta inne en hel dag med barnen utan att "skämmas". Det mörknar tidigt så man tänder mycket ljus och det blir stämningsfullt och mysigt. Man kan ut i skogen och plocka svamp. Visst finns det för- och nackdelar med hösten. Precis som med alla de andra årstiderna.


Felicia

Vad har då hänt sedan jag skrev sist. Egentligen inte så mycket. Vi har mest varit sjuka. Började med att jag fick hämta Felicia från fritids en dag när jag låg hemma i eftersviterna av ett migränanfall. Fritids hade inte fått tag på Morgan så de testade att ringa mig trots att det inte var min vecka. Jag förklarade att det inte alls spelar någon roll vems vecka det är. Visst ska man ta den föräldern i första hand men klart att den andre av oss ställer upp för varandra och vårt barn oavsett om det är udda eller jämn vecka. Nåväl, jag hämtade Felicia som mådde illa. Precis innan jag kom till skolan hade hon kräkts men var nog mest trött eller så var det något hon ätit för väl hemma hos mig var allt ok igen. Dagen efter var hon och jag innen i stan och gick bl.a. på bio. Vi såg Upp, den nya animerade filmen från Pixar. Den var faktiskt kul. Det roliga med de filmer som gjorts under senaste åren är att det kommer med lite skämt som de vuxna kan skratta åt så det inte bara blir på barnnivå. Felicia fick välja vad vi skulle äta och då blev det såklart kebabtallrik på Michels..haha..mina gener det!

Felicia har blivit så stor nu när hon började i förskoleklass. Hon har alltid varit en självständig tjej med en stark personlighet och integritet. Men nu är hon stor på riktigt! Hon har varit på sitt första disco (F-5:orna) i Folkets hus och det varade ända till kl 21 vilket en del föräldrar i förskoleklassen tyckte var sent för deras barn. Men Felicia ville vara kvar till slutet och när Morgan hämtade henne var hon jättenöjd med kvällen och det tog någon timme för att få henne att komma till ro –mycket socker i kroppen.

I söndags fyllde Felicia 6 år! Kan inte förstå att det redan är 6 år sedan man låg på BB för första gången och undrade om det verkligen var värt smärtan. Vilket det naturligtvis var! Från lilla flickan Norlin på 51cm och 3180gr till en stor flicka Pettersson på 115 cm och 19kg.. Tiden går fort. Hon firades först kl 7 på morgonen av skönsång från mig, Fanny och Morgan (som gick upp extra tidigt på en söndag för att gå ner till oss). Det blev såklart en massa paket också. Morgonpresenterna var: en väckarklocka, fiskspel, råttspel, prinsesspussel, Barbie fairytopia, kofta, glitterskor, långt hopprep och ett armbandsur. Hon skulle även få mer hemma hos Morgan på kvällen och farmor och farfar skulle komma på måndagskvällen.

På eftermiddagen började ”vuxenkalaset” och hon fick då böcker av morbror Andreas , moster Maria samt kusinen Malin. Av hennes gamla dagmamma (som ju också är min gamla dagmamma) Marianne fick hon ett par nya örhängen. Men det som hon tyckte var mest spännande var nog att hon fick en digitalkamera av mormor, teddy och moster Stina. Hon har önskat sig en men med tanke på hennes ålder har vi inte velat lägga en stor peng på en sådan ömtålig sak. Men när jag var i Kalmar hittade jag en 5.1 Mp kamera för endast 399kr på Mediamarkt. Det var lagom pris tyckte vi så mamma och Teddy köpte den. Felicia tog en massa kort på kalaset så vi får se hur länge det där 2 GB minneskortet räcker och hur ofta vi behöver tömma den ;)



Har inte skrivit på länge...

det har å andra sidan inte Shakespeare heller. Men han är ju död. Det är inte jag. Jag har bara inte haft lust eller tid till att skriva. Inte för att det inte snurrar tusentals tankar i mitt huvud som skulle vilja komma ut utan för att jag bara inte haft ro till att sitta vid datorn och skriva ner mina tankar. Jag har också en dator som trots formatering och ominstallation inte fungerar som den ska. Såå trist. Jag har inga pengar över men ändå lade jag 1500 kr på denna hårddisk för att jag trodde att både jag och barnen (läs Felicia) skulle ha nytta av den men tji fick jag. Den fungerar fortfarande inte om man kopplar in en extern enhet. Jo, ett USB minne med mindre lagringsmöjlighet men vad ska jag göra med det om jag inte kan föra över de filmer och musik som jag har på min 250 GB externa hårddisk?

Jagkommer under någon timme nu lägga ut en himla massa, en del långa, inlägg på min blogg. Allt som jag har gått och tänkt på under några veckor har jag skrivit i ett Word-dokument och nu kommer det läggas upp.. Läs det ni vill och bläddra förbi det ni inte vill läsa. Sverige är ett fritt land!


RSS 2.0