Det här med Internet

Vsst är det konstigt när man tänker till. Idag kan barn från 4 år och uppåt hantera datorer och slänga sig med dataord. Mitt första möte med en dator var när min syssling fick en Commandore 64 och vi spelade spel genom att sätta in kassettband i en speciell bandspelare som kopplades in i datorn. WOW! Jag tillbringade även tid på församlingshemmet och där hade Björn genomgång av hur man kunde lägga in spel på datorn. Vi skulle skriva in en massa bokstäver och konstiga kommandon som fanns i en bok och sedan var det ett färdigt spel i datorn. WOW! Vi spelade Giana Sisters vilket var motsvarigheten till Super Mario Bros.


I skolan, högstadiet, hade vi inte datakunskap på schemat utan vi hade maskinskrivning. Ja, ni läste rätt. Nej, jag är inte så gammal som man kan tro. När jag började 9:an så kopplades det in datorer i ett rum och vi fick tillbringa 1h/v där för att lära oss att skriva på datorn -inget mer.
Väl på gymnasiet var det bibl.sökning på datorer med inloggningsuppgifter och en ny värld öppnade sig. En dag visade min klasskompis mig och Tina hur man kunde chatta -alltså vi kunde prata med människor runt om i världen. WOW!


Den första datorn som mamma och co köpte var efter jag flyttat. Det var ju inte för att jag flyttade utan för att då började det komma de där erbjudandena om att betala en viss summa/månad för en daot. Både kommunen och varvet hade sådana avtal.
När Morgan flyttade hem till mig, våren -01, köpte vi en dator av några bekanta-det var en dator med 512 MB hårddisk dvs det gick inte att göra mycket. Vi hade ju hittat Kazaa och DirectConnect och laddade ner men med den lilla hårddisken kunde man inte spara mycket. Men då fick svärfar erbjudande från varvet och vi fick oss en dator med 20 BG hårddisk och en skrivare/scanner/kopiator samt en webbcamera..WOW!

Efter det började mitt och Morgans intresse av nerladdning, större hårddiskar och vi köpte sladd för att se film från dator till tv -det var stort då!. Nu är det så uråldriga saker men det har gått så fort framåt under de senaste 6 åren. Lagom till jag började på universitetet köpte jag ett USB-minne på 256 MB och det kostade då 399kr. Idag kostar ett 8 GB's minne runt 100-lappen. Om man kom till universitetet och inte kunde datorer -taskigt läge. Man fick inte godkänt om man inte lämnade in dataskrivet och det skulle inte vara i vilket Office som helst och sedan alla dessa portaler där vi själva skulle söka information. Efter mina 4år med högskolestudier känner jag mig ibland som en datanörd..

Men det är kul att man kan numera göra och hitta allt på Internet, eller hur?!
Det finns sajter som Facebook, msn, MySpace, Twitter där man egentligen visar upp hela sitt liv hela världen. Hur många som bloggar i Sverige idag vågar jag inte ens gissa men bara i min närhet är det väldigt många. Nu visar de reklam på tv för Eniro -där man kan marknadsföra sin blogg/hemsida genom att skriva in det på sin adressida..Okej, där har vi väl gått för långt?
Visst är det bra att man kan hitta "förlorade" bekantskaper och skapa nya kontakter. Själv har jag hittat en nära släkting genom Facebook vilket var kul! Men man måste också tänka på att det är finns inget som är 100 % anonymt på Internet -det finns alltid någon som kan ta sig igenom systemets säkerhet.

Singel som jag är tänkte jag även prova på en dejtingsajt. Jag är egentligen emot det (för mig själv -andra får göra som de vill!) men what's the harm? Jag blev medlem i match.com och var det i 2v för att sedan avsluta. Varje gång jag loggade in så fanns det 20 -30 nya meddelande om kilar som passade min profil och som ville skriva med mig eller visa sina profilbilder. Jag kände mig obeväm med tanken att lära känna någon via Internet, det känns så kallt och opersonligt så jag avslutade som sagt mitt medlemskap. Och lika glad för det är jag!

Nu är det ju bra att det finns sajter som den då det finns många människor som inte alls tycker det känns obekvämt att "träffa" någon via Internet och det kan till och med vara bra för dem som kanske inte är supersociala -men ska jag nu träffa någon ny så gör jag nog det hellre in person!

Usch..det här med att vara singel känns lite läskigt ibland. Hur träffar man någon och VAR? Att lära känna någon och låta dem lära känna mig, att börja om från början -det lockar mig inte. Och jag har ju varit singel knappt 1 år så än så länge går det ingen nöd på mig. Fast man saknar ju den där närheten man har som ett par. Bara att kunna sätta sig tätt intill någon i soffan. Eller att ha någon hemma som man kan prata med när man känner för det. Å andra sidan är jag snart 30 år så jag har väl några år framför mig innan det är kört. Måste kanske först reda ut alla de gamla känslor som ligger och bråkar. Man kan inte starta nytt med gammal som ligger kvar.



Hur det kunde bli ett så långt inlägg idag igen och hur det kunde gå från datorer till singelliv? Jag vet faktiskt inte. Men nu är jag klar. Dags att sova -imorgon blir det jobb: 12:30 -16:30, 2 minuter hemifrån =lyx!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0