Ensam mamma söker..?

Mera tid, härlig kärlek, ekonomisk välbefinnande, självförtroende, själsfrände eller vad?? Vad söker jag efter?

Är inte alltid så lätt att hitta tid till att blogga och inte heller är det något jag prioriterar, speciellt inte under den vecka då jag har barnen. Finns ganska mycket att göra då de somnar. De senaste veckorna har jag varit väldigt trött strax efter de somnat men sovit illa på nätterna vilket är en konstig kombination -trött och sömnbrist. I snitt är det 3-5h/natt vilket inte är ok när man ska kunna arbeta. Även om jag fick lite pengar förra veckan så ligger stressen kvar i kroppen. Har fått migrän minst 2ggr/vecka i snart en månads tid och jobbiga spänningar i nacke/axlar vilket inte bådar gott. Mina stresseksem har kommit fram men allt detta tråkiga hoppas jag ska lägga sig för nu vet jag att jag har ekonomi till räkningar och mat någon månad framöver och sedan är det bara att hoppas på en fast tjänst med regelbunden inkomst. Hade varit såååå bra för både mig och för barnen. Felicia är ändå så pass stor att hon förstår att det är pangabrist. Inget jag skyltar med framför henne och inget hon ska behöva tänka på men orden: "det finns inte pengar till det" har ju kommit upp ganska många ggr under senaste månaderna. Känns extra jobbigt att tänka på hur hon kanske funderar på saker, vuxensaker som hon inte ens ska veta något om. Men hon är ett sådant barn som lyssnar på de vuxnas samtal samt hör saker hon inte skulle höra. Och den veckan de är här är hennes och mina samtal de närmsta vuxensamtal jag kommer.. Patetiskt egentligen..hon är snart 6 år..kankse dags att mamma skaffar lite vänner i sin egen ålder!!!???

Men som sagt, just nu har det löst sig. Idag började jag mitt 3v vik på Nätets friluftsförskola här i Nättraby. Det är ett föräldrakooperativ som specialiserat sig på utomhuspedagogik vilket ju passar mig utmärkt då det är min inriktning. Jag har hittills varit mycket på Skogsgläntan/Skogsgrinden och stormtrivs verkligen där, både med personalen och barnen samt utemiljön mm. Men ibland kan det vara skönt att få en fast punkt under en längre tid, är ganska drygt att vara timanställd och varje morgon vara beredd på att man kanske kallas in och vart vet man ju inte i förväg. Men min första dags intryck från Nätet var mycket bra. Jag är på småbarnsavdelningen och då det var min ursprungliga tanke; att arbeta på just småbarnsavdelning, trivdes jag bra där idag. Nu ska man inte säga för mycket efter bara en dag men första intrycket är viktigt.

Igår lämnade jag barnen till Morgan, vi har tillfälligt bytt lämningsdagarna till söndagar så det ska passa oss båda bättre på måndagsmorgonen. Det var ganska skönt att lämna söndagskväll,  så man får en liten stund för sig själv innan helgen är slut. Jag bäddade rent i soffan och tände en massa ljus och bara njöt av tystnaden. Inget frottélakan i sängen som prasslar, ingen som sparkar mig och ingen dockhand som man ofrivilligt får i ögonen när man rör sig. Bara jag i min säng..alldeles ensam..helt tyst..HMM..inte alltid ås kul dock. Jag saknar att somna ihopkuren med någon man tycker om. Inte barnen utan mer vuxet sällskap.

Har nu varit singel sedan i januari och det börjar faktiskt bli trist. Hade hellre haft en varm kropp att värma sig mot nu i höstrusket istället för att plocka fram det tjocka täcket från överskåpet. Men jag vill ha mer än bara något tillfälligt..Kommer ni ihåg i "Pretty woman" när Richard Gere står på balkongen och frågar Julia Roberts vad hon vill ha utav deras förhållande. Hon säger: I WANT THE FAIRYTALE! Jag förstår henne precis. Jag vill också ha det, så som jag har haft det en gång. Sann kärlek. Eller räknas det som sann kärlek om den tar slut? Får man bara en chans i livet med "Den Rätta" eller finns det ens något sådant? Suck..vilka djupa frågor på en måndagskväll...

Tror ni på karma? Ni vet: goes around comes around.. För det är isf konstigt att jag som alltid försökt ha full kontroll över mitt liv och tänkt på hur och vad jag gör och hur jag uppfattas (även kallad moraltant av en del) inte får tillbaka så mycket bra i mitt liv. Ibland känns det som att det är motgång efter motgång och hur jag än försöker kravla mig upp ur hålet som grävs djupare och djupare under mig så faller jag längre och längre ner. Det händer små framsteg emellanåt och jag kommer upp på mina fötter men så faller jag ner igen. Nu har det visserligen hänt mycket bra saker i mitt liv: mina två friska, självständiga, underbara och vackra döttrar såklart och utan Morgan så hade jag inte varit den jag är i dag och för den delen inte fått turen att uppleva sann kärlek. När man har riktigt dåliga dagar funderar jag på om vi tog rätt beslut men till 90 % vet jag att det var det.

Men kommer jag att leva som nucka hela livet eller? Är det dags att flytta till kloster och bli nunna, leva i celibat? haha..nej så illa ska det väl inte vara. För även om jag själv inte alls gillar den som står mittemot mig i spegeln, och även om spegelbilden inte alls motsvarar det som jag känner inombords så borde det väl finnas något därute som gillar det som finns på utsidan OCH insidan av mig?? Eller är det så att andra människor ser mig på just det sättet jag själv ser mig i spegeln och att det inte verkar vara så intressant.

NEJ; FYYYY vilket jäkla deprimerande och trist inlägg -det var inte tanken.. Bara det att min 140cm säng känns såå stor, tom och kall ibland och känslorna kommer över en. För inte är det av den "roliga och rätta" anledningen min soffa knarrar jättemycket utan just för att barnen ser det som en studsmatta. Annan anledning: I WISH!! haha.. man måste våga bjuda på sig själv ibland..kanske det som är mitt problem..att jag behöver släppa loss ordentligt..fast då är jag ju inte ANGELICA längre..hmm..dilemma.. även kallat I-landsproblem..



Ha en fortsatt trevlig måndagskväll, den stund som är kvar på den, så hörs vi kanske snart igen :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0