3. Mina föräldrar

Hmm..vet inte riktigt vad jag ska skriva i detta inlägg.. För en del saker är ju privata och hur kul är det att lägga ut allt till allmän beskådning..Kör allt i stora drag utan att gå in på detaljer..

Jag har vuxit upp med min mamma och mina två äldre syskon. Min "pappa" har aldrig varit närvarande i mitt liv, har aldrig haft någon kontakt med honom.
Visst fanns det perioder när jag var yngre då jag ville träffa honom men det var nog inga längre perioder. Jag tror också att jag inte saknade honom, för man kan ju inte sakna någon man inte känner. Det var nog mer själva grejen med att ha en pappa -som "alla" andra hade.

När jag var 8 år träffade min mamma en ny man som senare flyttade hem till oss. Han har varit en fadersgestalt men inte någon pappa. Har aldrig haft och kommer troligtvis aldrig ha en pappa. Det ordet för mig innebär att man finns där för sitt barn och visar dem ovillkorlig kärlek vilket min biologiska pappa inte gjort..

Det är först under senaste 7-8 åren som jag förstått hur kämpigt det måste varit bitvis för min mamma, som ensamstående till tre barn. Som barn ser man allt ur annat perspektiv och förstår inte allt.

Jag kan inte påstå att jag har haft varken sämre eller bättre barndom och uppväxt än någon annan -tack vare hur det var har jag blivit den jag är idag och det är tack vare det som jag lärt mig att ta ansvar och hjälpa till. Det är tack vare det som jag lärt mig att man får kämpa och jobba för att kunna köpa saker -inget är gratis här i livet. Jag har lärt mig att regler är till för att följas och jag har en ganska hög moral och är principfast..Allt som jag idag tycker dagens barn och ungdomar borde lära sig mera av!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0