12 I min handväska

Jag brukar oftast inte ha handväska..inte min grej..Antingen är det en ryggsäck eller en liten tygkasse..

I den kan man hitta:
- Mina hörlurar till mobilen. Utan dem blir jag tokig! Måste lyssna på musik när jag går mellan jobbet och hem.
-Armhållaren till mobilen. Så skönt att slippa ha mobilen i fickan när jag går min promenad!
- Laddare till mobilen. Tänk om mobilen skulle dö när man är iväg ;), batteriet suger mycket eftersom jag har GPS:en och musiken på när jag går min rastpromenad.
- nycklar hem och till jobbet.

Beroende på vad jag ska göra på jobbet kan det finnas: såg, kniven, lilla kalendern, papper eller USB minnet med saker att skriva ut.

Det är inte ofta jag har min plånbok eller pengar med mig eftersom jag oftast veckohandlar och sedan inte handlar under veckan..

Roligare än så här blir det tyvärr inte!

11 Mina syskon

Denna punkt blir ju ganska lik nr 3. Mina föräldrar..

Jag växte upp med min mamma och mina äldre syskon. En bror som är 7 år äldre och en syster som är 5 år äldre.. När jag var 8 år träffade min mamma en ny man och när jag var 12 år fick jag en lillasyster..

Under de första åren kändes det som att hon var min "halvsyster" medan jag vuxit upp med mina äldre syskon och kände mig närmare dem. Men de senaste åren har jag inte brytt mig om att säga halvsyskon för vad är ett halvt syskon? Antingen är man väl syskon eller inte?

På min pappas sida finns det fler syskon till mig. Där finns tre systrar som jag inte haft kontakt med förrän jag hittade en på facebook och genom henne hittade jag ännu en. Den tredje har jag bara sett kort på.

Det som känns skönt med att jag har "hittat" de tre systrarna är att jag numera kan se likheter med ett syskon. Jag har andra syskon med bruna ögon, mörkt hår och som är kraftig och former på "rätt" ställen..Jag och mina syskon på mammas sida har inte några likheter alls utseendemässigt men däremot lika på vissa andra sätt..oavsett om vi vill erkänna det eller inte ;)

Jag och mina äldre syskon :)

10 Det här hade jag på mig idag

Ja, du. Spännande inlägg nu alltså!
När jag vaknade -nästintill ingenting! Sedan tröjan från gårdagen.
Efter duschen blev det ett par piratbyxor i denim och ett linne, sandaler på fötterna.
När jag kom hem efter affären bytte jag till ett par kortare jeansshorts för att försöka få mera färg på benen..

GUD, vad intressanta uppgifter..haha..

9 Min tro

Haha..Kan börja med att säga att jag är ateist. Jag tror inte på någon Gud! Tror inte att det sitter någon farbror i molnen och att man kan be honom om saker. Tror inte på himlen eller helvetet.
Jag tror att när vi dör är det som att stänga av en dator -allt finns innanför skalet men är den avstängd fungerar ingenting. Jag tror inte att vår själ lever vidare.. Inte på samma sätt som en del tror iaf.

Jag har väldigt svårt att tro på övernaturliga saker. Tror att det finns logisk förklaring på allt. Har inte sett saker flytta sig själva någon gång så..kanske behöver vara med om det för att tro på det..
Visst har jag varit med om deja-vu själv men måste ju finnas någon förklaring till sådant?

När det gäller ödet så tror jag att vi dels gör en del saker medvetet/omedvetet som ligger till grund för "ödet" och sedan handlar det om slumpen..Att ödet väljer oss tror jag inte alls..

Att man har levt tidigare liv har jag också väldigt svårt att föreställa mig..Jag bildades i ett ägg i min mammas livmoder -hur kom jag dit från mitt förra liv? ..hmm..

När jag ser tv-program som typ "De okända" eller där de har seanser så blir jag mest irriterad över att det finns folk som faktiskt livnär sig på att lura andra människor. När det gäller seanser så är det ju verkligen att leka med andras känslor..

Jag har inga problem med att andra människor tror på gud i någon form eller att de tror på övernaturliga saker. Mitt problem kommer om andra ska säga till mig vad jag ska tro på. Min äldsta dotter gick på kyrkans barntimme (precis som jag gjorde) och hon tror på Gud. Jag kommer inte säga till henne att Gud inte finns för det vet ju inte jag. Det är bara min egna åsikt. När föräldrar börjar lägga sig i/uppfostrar sina barn till att tycka och tro på speciella saker så kan jag bli arg.

Kommer någon av mina döttrar på i vuxen ålder att de ska bli muslimer, buddister eller hinduer så kommer jag naturligtvis fråga varför och om de tänkt igenom allt som det innebär att "tillhöra" en religion men annars -helt ok för mig..

Alla har vi rätt att tro på det vi vill!

8 Ett ögonblick

Ett ögonblick som jag kommer ihåg speciellt?

Finns ju flera som handlar om barnen: beskedet, ultraljudet, första hjärtljuden och såklart förlossningen..de ögonblicken går ju inte att slå någon gång.
När M öppnar paketet med de små, små skorna och läser kortet att vi ska bli föräldrar, lyckan var så total då!
Oron i det ögonblicket när Fannys hjärtljud inte var som de skulle och jag fick åka direkt ut till BB för att kollas upp..Men lyckan vi kände i det ögonblicket när hon "flyger" ut och mår bra!

Andra lyckliga ögonblick är när jag tar studenten, tar examen och när M friade..det ögonblicket när jag kände att mitt liv faktiskt har börjat igen och att jag mår bra!

Andra mindre lyckliga ögonblick som för alltid sitter kvar är när mormor och morfar dog, när Fehmi dog i Brandkatastrofen, när vi avlivade Morris, när jag fick lämna bort Tyson och Lucifer och när jag och M bestämde oss för att separera och jag tog av mig ringen..när jag gick in i väggen..finns fler ögonblick i denna kategorin men de är så personliga att jag behåller dem för mig själv..

Att bara välja ut ett ögonblick är omöjligt...


7. min bästa vän

Detta är också en väldigt svår punkt..har tidigare haft en bästa vän som jag umgicks med jämnt men sedan ändrade hon sig helt, slutade berätta saker för mig och helt plötsligt flyttade till annan stad. Numera pratar vi inte alls. Före henne fanns det en killkompis som jag älskade som en bror. Han ställde alltid upp och vi pratade om saker som ingen annan vet att vi pratat om. Men även han flyttade.. Under min studietid i Växjö hittade jag äntligen en ny vän..vi var så lika på allt..hon klarade av att jag hade barn och levde ett annat liv än hennes studentliv. Men sedan flyttade hon..och vår kontakt försvann sakta men säkert..

Har därför "klarat" mig utan en bästa vän under flera år, har inte riktigt haft tillit till någon. Jag såg givetvis mitt ex som min bästa vän men inte samma sak.

Och så helt plötsligt hittar jag henne -en som man kan vara sig själv med och kan säga allt utan att linda in det..Vad händer -då ska hon också flytta..hmm..otur?

Har såklart andra vänner och även väldigt bra vänner som jag pratar mycket med och som jag verkligen gillar att umgås med men varför alla som jag verkligen öppnar upp mig för försvinner kan man ju fundera över..det är ju inte så att jag skrämmer bort dem utan det är ju verkligen så att de flyttar..hmm..

6. Min dag

Jaha..ännu ett väldigt intressant inlägg för er. Ta fram anteckningsböckerna ;)

Sov väldigt, väldigt länge idag, hade svårt att somna inatt pga hostan men orkade inte ta mig upp och dricka Cocillana.
Gick upp, öppnade balkongen -la mig i soffan igen och njöt av solen och värmen. Gick till slut upp. Pratade med mamma i telefonen. Plockade undan kläderna jag tvättade igår, bäddade ihop soffan (sover i bäddsoffa) och dammsög hela lägenheten. Duschade. Mötte upp mamma vid bussen och vi gick till affären och handlade.
Gick hem till mig och förberedde inför grillningen.
Vi grillade och solade..vi pratade..vi vattnade min kolonilott som jag stolt visade upp för min mamma.
Vi åt lite till och sedan åkte hon hem.

Lite blank o svettig men bjuder på det ;)


Jag satte mig vid datorn för att göra saker till jobbet..började istället kolla resor: till Tyskland och även sistaminuten resor..Jag började kolla efter motiv till mina tatueringar som ska göras.. Kollade kontoutdrag för att se hur mycket jag kan göra och hur mycket jag ska drömma..upptäckte att jag bör drömma väldigt mycket..Sms:ade en hel del..som vanligt..Analyserade mitt liv..som vanligt..haha..

Försökte sova men ögonen är stora som tefat och därför satte jag mig vid datorn. Hittade listan på utmaningen och därför blev det bloggen...

Dag 5 – Vad är kärlek

Oj, vilken lätt fråga..eller..nej..
Kärlek kan ju vara så mycket. Kärleken till mina barn såklart, den ovillkorliga och oändliga! Men trots att det är den största kärleken som finns, så är det första jag tänker på när jag hör ordet kärlek när man är kär. Ni vet, när det pirrar i magen så fort man tänker på den där personen..När man inte kan sluta le när man pratar om honom.. När man känner sig halv utan honom..Kärlek kan sedan övergå från det där pirrande till mer djup relation..När man känner varandra utan och innan..man känner till den andres fel och vågar visa sina egna fel och brister utan att känna sig misslyckad..Man kan sitta bredvid varandra i soffan, helt tysta, men ändå veta att man inte vill vara utan honom där..att han alltid finns där.. Allt detta saknar jag i mitt liv just nu. Jag har känt lite små pirr i magen under de senaste året men inte mer än så.. Jag skulle gärna vilja bli kär igen..fast samtidigt är jag grymt rädd för att bli just kär. För är man kär är risken så mycket större att man blir sårad.
Kanske därför jag inte satsar fullt ut på att söka efter kärleken? Är jag för rädd?



4. Det här åt jag idag

Haha..vilken konstig rubrik men fine -vi kör på det..vet ju inte hur intressant detta kan bli för er läsare dock ;)

Jag kör sedan några veckor tillbaka med Naturdiet. Jag byter ut något/några mål om dagen med detta dietpulver. I samband med detta så har jag dragit ner på nästan alla kolhydrater. Med det menas alla "synliga" som t.ex. pasta, potatis, bröd, ris men är inte helt GI eller LCHF eftersom det finns kolhydrater i en en hel del matvaror och jag vill inte byta livsstil utan mera lägga om kosten så den kommer passa den livsstil jag har nu.
Jag har tagit bort choklad och coca-cola ur mitt liv och för mig var detta en väldigt stor omställning. Jag har en förmåga att dricka mina kalorier och eftersom jag inte dricker kaffe gör coca-cola att jag kände mig piggare. Utan colan fick jag huvudvärk..abstinens med andra ord. Man skulle lätt kunnat kalla mig för sockermissbrukare. Men sedan någon vecka innan påsk har jag lagt ner detta och till helgerna kommer ingen cola eller choklad innanför min dörr!

Så tillbaka till dagens rubrik:

Till brunch (väldigt sen frukost) blev det en Naturdiet färdigblandad med jordgubbssmak
Mellanmål: banan och vatten
Middag: grillat kött, halloumi ost och championjoner, grönsallad med festaost samt en liten röra på turkisk yoghurt, paprika, avokado, gurka, sharlottenlök och vitlök. Loka jordgubb till det.
Dessert: blåbär, hallon och jordgubbar..iste..
kvällsmat: en Naturdiet med Caffe Latte smak och en bit Galia melon.


3. Mina föräldrar

Hmm..vet inte riktigt vad jag ska skriva i detta inlägg.. För en del saker är ju privata och hur kul är det att lägga ut allt till allmän beskådning..Kör allt i stora drag utan att gå in på detaljer..

Jag har vuxit upp med min mamma och mina två äldre syskon. Min "pappa" har aldrig varit närvarande i mitt liv, har aldrig haft någon kontakt med honom.
Visst fanns det perioder när jag var yngre då jag ville träffa honom men det var nog inga längre perioder. Jag tror också att jag inte saknade honom, för man kan ju inte sakna någon man inte känner. Det var nog mer själva grejen med att ha en pappa -som "alla" andra hade.

När jag var 8 år träffade min mamma en ny man som senare flyttade hem till oss. Han har varit en fadersgestalt men inte någon pappa. Har aldrig haft och kommer troligtvis aldrig ha en pappa. Det ordet för mig innebär att man finns där för sitt barn och visar dem ovillkorlig kärlek vilket min biologiska pappa inte gjort..

Det är först under senaste 7-8 åren som jag förstått hur kämpigt det måste varit bitvis för min mamma, som ensamstående till tre barn. Som barn ser man allt ur annat perspektiv och förstår inte allt.

Jag kan inte påstå att jag har haft varken sämre eller bättre barndom och uppväxt än någon annan -tack vare hur det var har jag blivit den jag är idag och det är tack vare det som jag lärt mig att ta ansvar och hjälpa till. Det är tack vare det som jag lärt mig att man får kämpa och jobba för att kunna köpa saker -inget är gratis här i livet. Jag har lärt mig att regler är till för att följas och jag har en ganska hög moral och är principfast..Allt som jag idag tycker dagens barn och ungdomar borde lära sig mera av!



2. Min första kärlek

Denna punkt är lite svår. Ska jag berätta om grannpojken jag var hopplöst förälskad i och som flyttade? Eller om min stora kärlek som jag hade under min korta, men intensiva rebelliska tonårstid?


Om jag tänker efter är det ju givetvis sommaren -94 och Micke som det bör handla om..suck..
Denna kille var 5 år äldre än mig och hade nog inte en tanke på att någonsin bli tillsammans med mig. Tror han såg mig som en fjortis (vilket jag ju var) men trots det så gillade han nog mitt sällskap.
Han var hiphopare, en välkänd sådan i stan och umgicks med människor som höll på med en massa skit. Men allt detta såg jag förbi, trots att det är emot allt jag står för. Det var massa gängslagsmål i stan varje helg under den sommaren och jag var livrädd varje söndag att han skulle blivit skadad under helgen..

Jag sov över hos honom vid ett tillfälle. Inget hände, mer än att min mamma bankade på dörren nästa morgon. Jag hade ju ringt kvällen innan o sagt att jag skulle sova hos en klasskompis men det gick hon inte på ;)
När hon bankar på så öppnar Micke: med mohawk frisyren lite rufsigt, bar överkropp så alla tatueringar syntes och bräker fram något på skånska..haha..min mamma var inte jättenöjd!

Vid ett annat tillfälle följde jag med honom till Kristianstad för att vi skulle se på någon skateboard-tävling men när vi är i Kristianstad visar det sig att det inte går tåg hem när jag tänkt -jag har missat sista. Försöker ringa hem men i stationskiosken fick man inte ringa utanför riktnumret (kostade ju mera) och inte hade vi mobiler på den tiden. Istället sov vi i en söndrig lagerlokal, på betonggolvet, med en matta under och över oss..
Behöver jag säga att jag fick utegångsförbud när jag väl kom hem.

Tuff som jag var (mm eller hur) så svarade jag mamma med att "Du sa att jag skulle vara hemma senast kl 12 men du sa inte om du menade på natten eller dagen"..

Jag kan nu i efterhand inte förstå allt som hände den sommaren och hur en enda person kan ha sådan påverkan på någon annan men så är det väl att vara kär. Undrar ifall jag kommer ihåg allt detta den dag det handlar om mina döttrar och deras tonårsförälskelser?

1. Presentera mig själv

Haha..skrev ju visserligen att man inte kommer ha tid varje dag men att det skulle ta 2 månader trodde jag ju inte ;)

Jag är en..tjej..hmm..kvinna. Jag är iaf i mina bästa år om jag får säga det själv!
Har två döttrar som är 7 år och 4 år. Är separerad från barnens pappa sedan 2½ år tillbaka. Bor i en mindre by utanför Karlskrona.

Har 3 syskon; äldre bror, äldre syster och yngre syster. Detta på min mammas sida. På min pappas sida finns det 3 systrar till. Mer om det under punkt 3: "Mina föräldrar". Jag har två systerdöttrar och en systerdotterdotter.

Jag är en väldigt envis människa som gärna vill ha kontroll över saker. Att vara spontan och impulsiv är inte alltid min grej. Kan nog bero på vad saken gäller isf. Ska jag t.ex. ut och resa vill jag gärna kolla upp innan vad man kan göra och hur det ser ut osv. Men på jobbet eller med mina barn kan jag komma på något hux flux och det löser sig så bra. Kan av en del ses som en moraltant eftersom jag gärna talar om hur man "ska" göra, jag är ganska principfast när det gäller normer och anser mig själv vara relativt fördomsfri. Jag kan vara väldigt generös och vill gärna ställa upp för de som behöver det (familj o vänner), oftast mer än vad jag borde. Men jag har under senaste året lärt mig att säga nej!

Har fått smeknamnet "melaqe" från mina albanska vänner. "Melaqe" betyder ängel och varför jag fick det namnet får de berätta men om du frågar min dåvarande pojkvän kan du få svar på varför han istället började kalla mig för "dreqi" (djävulen)..hihi..har en tanke på tatuering som involverar just dessa två gestalter men mer säger jag inte..ni får helt enkelt se :)


Mitt jobb.
Har läst till förskollärare på Växjö Universitet men tog min examen vid Linnéunivesitetet. Universitetet hann ju byta namn innan jag var färdig. Började läsa när Felicia var 9 månader och sedan hann jag med att vara mammaledig en gång till och arbeta på tre olika förskolor innan jag tog examen. Inriktningen på min utbildning var hälso- och utomhuspedagogik vilket passar bra då jag just nu arbetar på en förskola med fokus på äventyrs- och utomhuspedagogik.
Jag stormtrivs på mitt jobb då jag får chans att använda det jag lärt mig under min utbildning och under mina andra anställningar på olika förskolor. Arbetar i det allra bästa arbetslaget och vi har en underbar barngrupp vilket gör det roligt att gå till jobbet.

Ser mig själv som en positiv (får tillägga: nuförtiden) människa som just nu gillar sitt liv :)




En liten utmaning

Eftersom jag är lite dålig på att uppdatera här på bloggen så tänkte jag som många andra köra efter en lista som cirkulerat runt på olika bloggar. Meningen med den är att man ska skriva ett inlägg varje dag under en månad men hallå -vem har tid att skriva VARJE dag!?
Men en punkt då och då ska vi väl kunna ordna ;)


Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Detta ångrar jag.
Dag 18 – Ett annat ögonblick.
Dag 19 – Det här får mig att må bättre.
Dag 20 – Därför bloggar jag.
Dag 21 – En "Dagens"-lista.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Mitt favoritminne.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första. 
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Några av mina favoritbloggar med beskrivningar. 
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Min favoritplats.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.

 


att börja om från början

är väl inte alltid så lätt...

Men jag känner att jag gör det nu. Inte bara med bloggen utan med hela mitt nya jag.
Jag känner att jag mår bättre än på många år och jag börjar sakta men säkert få tillbaka lite självförtroende. Jag har börjat förstå att jag inte alls är så kass och misslyckad som jag tidigare trott -jag är faktiskt riktigt bra på många saker!
Att vara på botten är inte alls roligt men jösses vad kul det är när man varit där och kommer upp en bra bit på backen. Ännu roligare är det när man tagit sig dit själv. Självkänslan får sig verkligen en knuff uppåt!



Idag har varit en bra dag. Åkte tillsammans med min ena arbetskollega till Kalmar och shoppade loss på


Tanken var först och främst att handla till vårt jobb. Vi har planer på att möblera om på vår förskolas inneavdelning och behövde därför lite smått och gott; bord och lådor. Tyg och annat "krafs". Vi var så otroligt ekonomiska och välplanerade att vi klarade rekvisitionen med: +-0kr!

Till mig köpte jag bl.a. en ny bäddmadrass -en mycket tjockare.
Jag har ju sovit i min bäddsoffa i över 2 år nu och det är nog inte bäddsoffor gjorda för. Speciellt inte när man har en 5cm tjock madrass på..hmm..jätteskönt när man känner fjädrar och skarvar i ryggen..nja..

Men inatt kommer jag att sova som en prinsessa, min nya bäddmadrass är nämligen 12 cm tjock! Hur jag ska få plats med den i schäslongen när jag ska bädda är ju en annan femma. Kanske bara får knyta ihop den och ställa på (inglasade) balkongen under dagen? Borde ju isf räknas som vädring och ta bort kvalster, eller?

Prinsessan på ärten


Nya tider...

...har kommit och förhoppningsvis fortsätter det bara så här...eller kanske snäppet bättre?

Läste häromdagen igenom min blogg och upptäckte hur otroligt negativ den är i många delar.

Jag mådde ju inte bra under delar av 2009/2010 men HALLÅ! -varför skriva det så alla kan läsa.

Nåja, nu är mitt liv mycket ljusare!

Jag har tagit min lärarexamen och jag har ett jobb som jag stormtrivs på. Jag älskar att vara ute mycket, att få möjligheten att använda den kunskap och erfarenhet jag har fått både genom egna livet men också från lärarutbildningen.

Jag har underbara kollegor i arbetslaget som jag kan bolla idéer med och vi kan ge feedback, positivt och negativt, utan att någon mår dåligt.

Ekonomin är ju bättre eftersom jag nu arbetar 100 % som förskollärare.

Barnen och jag har kommit in i bra rutiner under de veckorna de är hos mig. Jag känner inte heller att jag måste träffa dem under den veckan de inte är här. Vet att det kan låta hemskt men jag vet ju hur bra de har det hos M och jag vet också hur mycket gladare jag blir på måndagen när de kommer om jag har utnyttjat min barnlediga tid till mig själv och jobbet.

Hur det har gått med mig själv under senaste året? Ja, vikten är ju där den är. Men jag känner ju att så fort jag mår lite bättre psykiskt så bryr jag mig inte lika slaviskt om att ställa mig på vågen varje vecka. Jag vet att det finns ganska mycket extra som ska bort och det ska bort. Sakta men säkert!

Jag har gått vidare med mitt liv nu, släppt allt det gamla. Jag har lämnat den extrem-negativa Angelica bakom mig och känner nu hopp inför framtiden.

Nästa vecka börjar mars och med den kommer våren! Gräset och blommorna kommer fram. Fåglarna kvittrar och det blir ljusare ute. Energinivån kommer åka spikrakt uppåt! Härligt!


RSS 2.0